Okej, imorgon är alltså sista dagen jag kan kalla min underbara klass för min klass. Visst, jag hatar vissa, men som klass är vi så bäst. Det känns som att jag kommer gråta en hel jävla flod imorgon i kyrkan, jag blir tom grinfärdig bara jag tänker på det... Vi har liksom spenderat nästan varje dag med varandra i tre år (+ 4 och ett halvt med Junseleborna), vi är varandras knäppa familj. Dom har format om mig som person och hade jag inte hoppat upp till den här underbara klassen hade jag inte varit den jag är idag, då hade jag antagligen varit en av dom dryga fjortisåttorna. Men  tänk att nu är jag jag, och det är allt tack vare mina fina bästa vänner. Det är lite underligt, i år när vi går ut nian har mammas gamla klass återträff. Jag kan inte tänka mig den tid då det är vår tur att ha återträff... Men tiden lär väl gå lika fort som den alltid gör, så snart ses vi väl igen, enade som klass. Förhoppningsvis lever alla och kan komma bara. Junsele Skola 2008-2011 har nog trots allt varit mina favoritår i mitt korta liv. ♥

Detta planerar jag att ha på mig, dock blev klänningen inte bra på så jag kanske ändrar mig i sista minuten, vem vet.